Sara

Dagarna brjar flyta ihop nu. Det är vardag att bo härnere och man reagerar inte längre över invitationer till det ena och andra när man går på Ramblan, sovsäckar med sovande människor i trappuppgångar, haschlukt eller bilars tutanden. Det enda man reagerar över är långa spanjorer för det är nog det enda det är ont om i den här staden. Samt livsnödvändiga saker som grovt bröd, lösgodis, rena kök och söndagsöppna mataffärer och dammsugare.

Häromdagen upptäckte jag att det står en rätt fin fontän på Placa Espanya, har inte reflekterat över den förut trots att jag gått till jobbet rätt många morgonar nu. Det är läskigt hur blind jag har blivit. För all del, jag brukar vara ganska bra på att titta utan att se när jag är ute och går men att missa en fontän storlek grande brukar inte ens jag göra.

Knäpp rök på stranden i helgen. Mycket knäpp.

Igår bidde det ingen restaurang men väl Parc Güell och nu sken solen, till skillnad från när jag var där förra gången. Supermysigt var det, vi satt i solen och drack kaffe, åt macka samt lyssnade på den sköne killen som sitter under en bro och sjunger. Jag lyckades göra bort mig en liten gnutta också. Vi satt på en parkbänk när det kommer förbi en familj med två tonårspojkar (14 och 17 år kanske). Hade jag varit fem år yngre (gud vad jag kände mig gammal nu!) hade jag blivit störtkär i båda två så jag säger som det är att om några år kommer de killarna få många kvinnohjärtan att smälta. Kommer efteråt på att familjen kanske är svensk men tänker inte mer på det. Sedan går vi in i samma affär som en jäkla familjen och hör då att de pratar svenska. Alltså har de förstått vad jag sagt. Killarna smilar rejält och jag råflabbar. Så var det med det. Sedan promenerar vi alltför nära familjen en rätt lång bit innan vi äntligen ska åt olika håll.

Idag vill jag bara tala om att det är fabulöst väder härnere. Jag och Caroline har precis kommit hem från en trevlig promenad där vi som vanligt diskuterade livets stora frågor. Såsom resande eller inte resande, pojkvänner och liknande. Mycket trevligt.

Nu har jag laddat om och dragit på mig lite mer presentabla kläder än tajts och myströja för nu ska vi åka upp till Parc Güell och äta på restaurang som är billig och har bra utsikt enligt herr Gärtner. Så vi får väl helt enkelt lita på det.

För övrigt går det bra på praktiken, jag är en hejare på att skala alla möjliga sorters frukt (men kiwi är min specialitet) och jag är dessutom superbra på att öppna monsterkonservbrukar med en monsteröppnare. Inte lika bra går det när jag ska försöka lyfta en full 25-litersdunk med solrosolja och försöka hälla litegrann i en stekpanna. Men hey, man kan ju inte vara bra på allt!