Sara

Dagarna brjar flyta ihop nu. Det är vardag att bo härnere och man reagerar inte längre över invitationer till det ena och andra när man går på Ramblan, sovsäckar med sovande människor i trappuppgångar, haschlukt eller bilars tutanden. Det enda man reagerar över är långa spanjorer för det är nog det enda det är ont om i den här staden. Samt livsnödvändiga saker som grovt bröd, lösgodis, rena kök och söndagsöppna mataffärer och dammsugare.

Häromdagen upptäckte jag att det står en rätt fin fontän på Placa Espanya, har inte reflekterat över den förut trots att jag gått till jobbet rätt många morgonar nu. Det är läskigt hur blind jag har blivit. För all del, jag brukar vara ganska bra på att titta utan att se när jag är ute och går men att missa en fontän storlek grande brukar inte ens jag göra.

Knäpp rök på stranden i helgen. Mycket knäpp.