Sara

Dagarna brjar flyta ihop nu. Det är vardag att bo härnere och man reagerar inte längre över invitationer till det ena och andra när man går på Ramblan, sovsäckar med sovande människor i trappuppgångar, haschlukt eller bilars tutanden. Det enda man reagerar över är långa spanjorer för det är nog det enda det är ont om i den här staden. Samt livsnödvändiga saker som grovt bröd, lösgodis, rena kök och söndagsöppna mataffärer och dammsugare.

Häromdagen upptäckte jag att det står en rätt fin fontän på Placa Espanya, har inte reflekterat över den förut trots att jag gått till jobbet rätt många morgonar nu. Det är läskigt hur blind jag har blivit. För all del, jag brukar vara ganska bra på att titta utan att se när jag är ute och går men att missa en fontän storlek grande brukar inte ens jag göra.

Knäpp rök på stranden i helgen. Mycket knäpp.

Igår bidde det ingen restaurang men väl Parc Güell och nu sken solen, till skillnad från när jag var där förra gången. Supermysigt var det, vi satt i solen och drack kaffe, åt macka samt lyssnade på den sköne killen som sitter under en bro och sjunger. Jag lyckades göra bort mig en liten gnutta också. Vi satt på en parkbänk när det kommer förbi en familj med två tonårspojkar (14 och 17 år kanske). Hade jag varit fem år yngre (gud vad jag kände mig gammal nu!) hade jag blivit störtkär i båda två så jag säger som det är att om några år kommer de killarna få många kvinnohjärtan att smälta. Kommer efteråt på att familjen kanske är svensk men tänker inte mer på det. Sedan går vi in i samma affär som en jäkla familjen och hör då att de pratar svenska. Alltså har de förstått vad jag sagt. Killarna smilar rejält och jag råflabbar. Så var det med det. Sedan promenerar vi alltför nära familjen en rätt lång bit innan vi äntligen ska åt olika håll.

Idag vill jag bara tala om att det är fabulöst väder härnere. Jag och Caroline har precis kommit hem från en trevlig promenad där vi som vanligt diskuterade livets stora frågor. Såsom resande eller inte resande, pojkvänner och liknande. Mycket trevligt.

Nu har jag laddat om och dragit på mig lite mer presentabla kläder än tajts och myströja för nu ska vi åka upp till Parc Güell och äta på restaurang som är billig och har bra utsikt enligt herr Gärtner. Så vi får väl helt enkelt lita på det.

För övrigt går det bra på praktiken, jag är en hejare på att skala alla möjliga sorters frukt (men kiwi är min specialitet) och jag är dessutom superbra på att öppna monsterkonservbrukar med en monsteröppnare. Inte lika bra går det när jag ska försöka lyfta en full 25-litersdunk med solrosolja och försöka hälla litegrann i en stekpanna. Men hey, man kan ju inte vara bra på allt!

Är tillbaka i fantastiska Barcelona efter en vecka hemma i lika fantastiska (fast på ett annat sätt) Falköping. Var superhärligt att komma hem och träffa alla, ha ett stort kök, varmt vatten hela tiden i duschen och en stor säng att breda ut sig i. Dock var det inte särskilt sorgligt att åka tillbaka igår. Mamma och pappa lämnade av mig på flygplatsen och det kan väl hända att det kom en liten tår i ögonvrån men sen kom jag på att jag ju faktiskt har varit borta nästan hälften nu (ett faktum som jag försöker ignorera) så jag ser dem ju snart igen. Om vi lever och har hälsan för att citera min käre far.

Idag var första dagen på praktiken och det var ungefär som att jobba i kök i Sverige, förutom att det inte är tillåtet att ha 25-liters dunkar med solrosolja i Sverige, tack och lov! De var en gnutta tunga att lyfta. Inga vagnar fanns det heller, trångt var det och jag måste säga att gasspis är ganska skrämmande i ett storkök. Men okej. Jag lär ju överleva tre veckor. Hacka gurka är ju inte alltför svårt. Och gratis mat får jag!

Ikväll firade jag och Sandra min hemkomst med att klämma i oss lite kronärtskocka efter maten. Vi konstaterade att kronärtskocka är helt okej dejtmat. Inte optimalt men helt okej. (Observera jätteklumparna med smör!)

Det har varit ett helt underbart väder här de senaste dagarna. Solen skiner och det är faktiskt riktigt varmt. Ida har utnyttjat detta underbara väder till att shoppa, hur hon tänkte där vet jag inte riktigt men hon verkade i alla fall nöjd med sin resa när hon åkte hem idag. Morföräldrarna och bröderna var också supernöjda när de åkte hem i tisdags. Nu är det alldeles fantastiskt skönt att allt är som vanligt igen. Ingen jättemadrass på golvet, inga guidade turer runt i stan bara två dagars distansvecka (har inte pluggat ngt alls hittills) och en helg kvar innan jag sätter mig på planet till Sverige. Längtar ihjäl mig efter mor och far och Ellen och alla andra.

Nu ska jag snart knalla upp till Montjüic. Självklart blir det fika. Ingen promenad utan fika, det råvägrar jag!

Delar av min fantastiska familj har varit här på besök och vi har haft det fantastiskt trevligt må jag säga! Lite tapas, en hel del sol, lite shopping, lite matlagning och en hel del trevliga utflykter. Olika utflykter var olika mycket uppskattade av olika delar av familjen. Mormor var måttligt intresserad av Camp Nou medan Erik var lite mindre exalterad över Sagrada Familia. Men solen har skinit alla dagar utom en, bra betyg måste jag säga och det har varit varmt och skönt. Min guiri till bror tyckte att det var så varmt att det var läge för shorts. Och det klart, har man så håriga ben som han är det nog helt okej med shorts...

Eftersom de två största händelserna i mitt liv just nu är mitt knä och mina morföräldrars samt bröders ankomst får ni stå ut med en massa tjat om det.

Var på besök hos farbror doktorn idag på morgonen och han sa att jag nog inte behöer vara orolig, fick ännu en kartong med antiinflammatoriska och det var det. Nu kan jag alltså börja hoppa och springa igen! Njae, kanske inte. Men jag kan i alla fall sätta mig ner och stödja på benet samtidigt. Det ni!

Nu ska jag äta ägg och yoghurt med flingor till frukost. Samt dricka en kopp the innan jag hämtar nyckeln till lägenheten där besökarna ska bo.

Idag blev det sovmorgon. Mycket trevligt. Det lär ju inte bli så mycket av den varan i helgen eftersom mina älskade morföräldrar och mina fantastiska bröder kommer. Vi ska turista ordentligt med Poble Espanyol, Camp Nou, Parc Güell och Sagrada Familia så det blir tidiga morgonar och jag hoppas på sena kvällar med Amerikanare på kvällarna, kommer bli hur trevligt som helst! På söndag kommer Ida, hon och jag ska nog inte turista riktigt lika mycket (hon får följa med till Parc Güell och Sagrada Familia på måndagen dock). Funderar på om hon och jag kanske ska ta oss en tur till Sitges eller liknande trevlig by.

De här godingarna längtar jag massa efter!

Idag har det varit en mysig hemmakväll. Precis som igår. Känner att det nog inte är läge varken att knalla runt på staden eller inta någon form av alkohol med ett knä som är superstort samt smärtstillande och antiinflamatoriska i kroppen. Tror inte att farbror doktorn skulle rekommendera det. Dessutom är det rätt gött att sitta i sängen med filtar, värmeelement och levande ljus. Värre blir det när man ska ta sig ut till resten av lägenheten.

Min fantastiska rumskompis gjorde i alla fall kvällsmat (jag lär väl få diska antar jag), varma mackor med tonfisk samt en donut. Vi köpte fyra stycken i snöstormen igår för det tycker vi att vi är värda!

En kväll på NeverMind, gratis palomitas får man där!

Jag har tre filtar i min säng, en schal runt halsen och yllesockar. Men, solen skiner och det är bannemig det viktigaste! Barcelona klarar ju inte snö, igår hade det tagit en kompis kompis 5 timmar att komma hem efter jobbet, i vanliga fall tar det 1. Det värsta är att jag ju inte har några vinterkläder här, det närmsta jag kommer en vinterjacka är en jacka med fleecefoder och det varmaste jag har i skoväg är ett par sneakers. Inte så optimalt i snöslask.

Men som sagt, solen skiner. Det är svinkallt, men solen skiner!

Idag på eftermiddagen började det snöa. Och här snackar vi inte snöblandat regn, nepp, stora, fina vita flingor dalade ner. Fast det blåste ganska mycket så när jag tänker efter var det inte så mycket dalande... I alla fall, det ska inte snöa i Barcelona den 8 mars, det är inte normalt. Vi satt helt chockade i skolan och kunde inte koncentrera oss, vi tittade helt förundrade ut genom fönstret och frågade oss själva vad i hela friden som står på. På takterrassen var det 5 centimeter snö till rökarnas förtvivlan. På gatorna var det mest slask som jag och Sandra plaskade igenom när vi gick hem. Det låg snö på palmerna och det var en ganska spännande syn, inte något man ser varje dag!

Innergården =)