Sara

Vi väcktes av Gunilla (pojkvännens mamma) ganska tidigt för att vi skulle hem till hästarna. Vi åt frukost och gjorde oss sedan i ordning för att åka. Det var bara det att då tog Karin med sig Katarina (pojkvännenes syster) upp till vinden och botaniserade bland en massa kläder. Det tog ett bra tag och under tiden satt resten av oss och diskuterade olika hundnamn. Bl a kom förslag som Fabian och Nero upp. Till slut kom vi fram till att vi skulle konsultera Systembolagets hemsida och leta bland vita viner för att hitta något bra namn. Katarina var i alla fall så småningom klar och vi fick beundra hennes nya kläder under glada tillrop. Sedan satte vi oss i bilen och åkte iväg och efter att ha vänt tillbaka en gång för att hämta kvarglömt koppel till hunden och kvarglömda tröjor kom vi iväg på riktigt. I bilen gick det riktigt bra även om det var trångt, varmt och hundhår överallt. Men det var skönt att komma ur bilen när vi äntligen var hemma. Då fikade vi och sedan försökte jag och David oss på att gå promenad med hunden. Dogge var dock mkt ovillig till detta och vi fick vända efter ett tag och lämna honom i huset. Sedan gick vi åt andra hållet och in på en väg i skogen. Vi gick en sväng och vände sedan. Och då hände helgens trauma. David såg en huggorm på stigen och eftersom jag är livrädd för ormar sprang jag ca 20 meter och vi skyndade oss ut på vägen igen. Jag hade hjärtklappning en lång stund efteråt. Ormar är verkligen inte min grej. Sen satte vi oss och tittade på en sjukt dålig film som jag inte ens minns namnet på. George Clooney var med i den så mycket minns jag. Det skulle vara en komedi men jag minns inte att jag drog på munnen en enda gång... Sen gick vi och lade oss och försökte sova. Vilket gick sådär i Davids lilla rum i en smal säng som är sjukt hög med en madrass som glider ut från väggen. En gång knuffade jag t.o.m. ner stackars David på golvet... Så småningom somnade vi dock ordentligt efter att ha lagt madrassen på golvet.